Adress: Egnahemsplatsen 5, 413 21 Göteborg. Göteborg kommun.
Fastighetsbeteckning: Landala 22:1
Byggnadstyp: Kedjehus, Byggår: 1914
Byggnadssätt: Grund:KällareStomme:TräBjälklag:TräFasad:TräTakbeklädnad:TegelUtv plåtarbeten:Målad plåtFönster:Kopplade fönsterUppvärmning:GasVentilation:SjälvdragVatten/avlopp:Kommunalt vatten, kommunalt avlopp.
Storlek: Boarea 90 kvm. Biarea 36 kvm. 3 rum varav 2-4 sovrum. Areauppgifter enligt uppmätning.
Tomt: Tomtarea 288 kvm. Tomtarea 288 m² (friköpt).
Bilplats: P-plats på tomten.
Servitut: Rättigheter-last: Avtalsservitut Villa. Inskrivna servitut och övriga gravationer: Avtalsservitut Villa.
Planbestämmelser: Detaljplan (2000-03-07) , Tomtindelning (1912-12-21).
Övrigt: Det var paraplyfabrikanten och tobakshandlaren Geron Olsson, ordförande i Göteborgs egnahemsförening, som gav impulsen till stadens styrande att anlägga ett egnahemsområde uppe på Landalas bergsplatå. Grosshandlare Johan August Hertz väckte år 1900 i Göteborgs stadsfullmäktige frågan om upplåtandet av "...ett större jordområde i ändamål att bereda arbetare eller andra personer med mindre inkomst tillfälle att där inköpa tomter för uppförande af bostad med tillhörande planteringsland och så beläget, att spårvagn dit kunde utdragas". När området var nytt gick inte spårvagnen längre än till Vasagatan, men efter ett par år kunde man åka ända till Kapellplatsen. På 1930-talet utsträcktes linjen till Wavrinskys plats.
I avvaktan på att statens då pågående lagstiftningsarbete i egnahemsfrågan skulle bli klart, tillsattes 1905 en ny utredning av frågan om egnahemsanläggningar i Göteborg. På beredningens förslag inrättades år 1907 en "egnahemsnämnd" med uppdrag att tillvarata stadens angelägenheter i frågan. År 1910 beslöt stadsfullmäktige att för egnahemsanläggningar avsätta åtta områden på cirka 200 hektar. Stadsplanen gällande området fastställdes av Kungl. Maj:t den 24 november 1911, och stadsfullmäktige beslutade den 26 september 1912 att tomterna skulle upplåtas med tomträtt samt anslog pengar till att förse området med gator samt ledningar för gas, vatten, avlopp, med mera. Egnahemsnämnden uppdrog åt arkitekterna Sigfrid Ericson och Carl Westman att med ledning av planförslaget komma med förslag till en serie hustyper, där endast den ena serien skulle utföras. Westmans ritningar var klara i december 1908, och utsågs till det vinnande förslaget.
Myndigheten avsåg ett rent bostadsområde, inga affärer skulle finnas "med hänsyn till närbelägenheten av äldre bebyggd stadsdel", och under de första åren fanns ingen affär i området, utan man fick handla nere i Landala. En av de första nybyggarna köpte hem stora flaskor med mjölk och sålde till sina grannar. Detta uppskattades inte av hälsovårdsnämnden som ålade försäljerskan att uppföra ett litet skjul varifrån man kunde köpa mjölk, smör och ägg. Senare fick området en riktig mjölkaffär.
Platsen för byggandet föreslogs till den nuvarande, på grund av sitt "synnerligen friska och behagliga läge". Ytterligare en fördel var att den nybildade Göteborgs egnahemsförening visat ett stort intresse av att bygga där. Landala var det först planerade och bebyggda egnahemsområdet, och på nyåret 1913 påbörjades gatu- och ledningsarbetena. De första tomterna kunde upplåtas från den 1 oktober 1913, och under 1913 godkändes ritningarna för sju stycken hus. Den 26 mars 1914 stod det första egnahemmet färdigt, och det året var det mest aktiva byggnadsåret då ritningar till tjugoåtta hus godkändes. Åren 1915-1919 tog byggnadsnämnden emot endast sex ritningar för egnahem i Landala. Men med hjälp av statliga och kommunala bidrag kom byggandet igång igen, och 1920 godkändes sju ritningar. Året därpå godkändes tjugoåtta ritningar, för tolv hus med tjugoåtta bostäder och 1922 bebyggdes den sista tomten. Totalt kom Landala Egnahem att innehålla sextiotre byggnader, med etthundrafem lägenheter som fördelades på tjugofem enkelhus, trettiosex dubbelhus och två radhus. Därutöver tillkom fem fyrfamiljshus vid Skjutbanegatan. De enda arbetarbostäderna som byggdes, var de fem hus som uppfördes av det kommunala bostadsbolaget Framtiden för "barnfamiljer med klena lungor". Lägenheterna i dessa hus var på 1 rum och kök.
Egnahemsområdet är stadens äldsta, och stadsplanen upprättades av stadsingenjör Albert Lilienberg. Planen är tidstypisk med krökta gator som mynnar ut i ett par öppna platser, Egnahemsplatsen och den tallbevuxna Furuplatsen. Bostäderna är på cirka 100 kvadratmeter i fyra hustyper, enkelhus och parhus med sadeltak eller mansardtak. Planlösningen var konventionell för tiden med en fyrdelningsplan i bottenvåningen. På ena sidan vindfång, förstuga och kök, och på den andra vardagsrum och matsal i fil, endast åtskilda av skjutdörrar. Husen är typiska för nationalromantiken, genom att de sluter sig utåt med små liggande fönster med kraftigt markerade smårutor. Färgsättningen bestämdes enhetlig. Egnahemsägarna gavs två färger att välja mellan, grått och brunt.
Uppgifterna i objektbeskrivningen härrör huvudsakligen från säljaren och kontrolleras, i enlighet med Fastighetsmäklarlagen, av fastighetsmäklaren endast om omständigheterna ger anledning till detta. Vi råder dig som potentiell köpare att kontrollera fakta som är av vikt för dig.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter enligt GDPR på vår hemsida, www.lundin.se/villkor-och-cookies.